Helgens höjdpunkt: Toppen av Gerlach
Jag var i High tatras i helgen. En bergkedja belägen i mitten av Slovakien poplulär för turister att vandra i under ena halvåret och under vintern åka skidor. Vi åkte dit för att vandra upp till en av de högsta bergen i Slovakien, 2456m, Gerlach!
Jag gick upp tidigt 06:00 för att ta tåget från Presov till High tatras 07:45. Vid tiotiden var vi framme vid målet.
Vi checkade in på vårat hostel, lämnade våra saker som inte behövdes för vandringen för att sedan köpa eventuell medhavande proviant. Kl 11:15 var vi redo och tog de första stegen upp mot toppen. Efter 45 min tog vi våran första rast. På denna etapp var lutningen grym, ialla fall för en person på 102 kilo men jag tror vi alla behövde vi vila. Bara 4timmar och 15 min kvar till toppen (ironi) så vi tog vårat pick o pack o vandrade vidare. Den första etappen bestod av skog, höga träd och stigar. Den andra etappen övergick till buskar och vi började vandra på sten. Den tredje etappen var det enbart sten, ingen bevuxen grönska.
Efter sisådär 1600m fick vi njuta av den första panorama utsikten och vädret var underbart. Strålande sol med blå himmel. Vi kunde se en helikopter flyga i jämhöjd med oss, den va så nära. Detsamma gällde de som satt i en sele med fallskärm, jag tror det kallas "paragliding" på engelska vilket var lika fascinerande när det gled omkring fram o tillbaks i närheten av oss.
När vi tog oss längre upp på berget var det en fantastisk känsla att se över horisonten och märka att vi vara ovanför molnen. Vi var tvunga och sätta oss ner och bara njuta och betratka upplevelsen eller vad jag verkligen menar, denna naturupplevelse.
Vid 2200 meter någonstans var jag fullständigt slut, benen värkte, huvudet värkte, jag kände mig svimfärdig men det var en bit kvar, ca 180 meter till toppen. Dessa sista 180 meter tog en timma att vandra uppför och inte för att jag var långsam och tog längre tid på mig, det var helt enkelt så jävla brant! Men jag röt till inombords att det här ska jag fixa. Jag kommer alltid ångra mig om jag ger upp och inte fixar det här. Så jag tog chansen, kanske den ända jag får att någonsin göra denna bestigning och fixade det. Ärligt talat var det rena jävla vilja att jag klarade de sista 20 minuterna.
Jag var tvungen att lägga mig ner och vila 10-15 min när vi nått toppen men när jag väl fått tillbaka orken reste jag mig upp och fan vad bra jag mådde, 2456m, fem timmars vandring, fan va jag e bra! Det var så jag kände! Vädret var fantastiskt, 25 grader sol och perfekt. Det gick att se ända till Polen från toppen. Vi avnjöt verkligen tiden där uppe, stolta över våran bedrift men än var det inte över. Vi skulle ta oss ner också och det tog sin tid dvs 3 timmar.
Klockan stod på 19:15 när vi kom ner till byn. Vi började våran lilla expidition kl 11:15 så efter 8 timmars vandring var vi tillbaks och det ända jag kunde tänka på var: fan vad vi förtjänar en öl nu!
Vi tog en snabbdusch och tog oss ner till stan för en pizza och öl. Vad vi däremot tidigare såg i fram emot, den kalla ölen och den fantastiska pizzan så var det ändå sängen som kallade på oss. Så vi gäspade oss igenom pizzan och ölen. Jag föll i säng som en fura efter en lång dag. Jag hade gått upp kl 6 på morgon och nu var den 1 på natten slagen. Jag somnade med ett leende på läpparna.
På söndagen tog vi en lift upp till en ny bergstopp (1800m) för att ännu en gång beskåda den vackra utsikten.
Jag drack en öl på på uteterassen och njöt av solen. De andra bestämde sig nämligen att vandra även här men jag bestämde mig för en öl. En trevlig slovakisk famlij satte sig vid mitt bord och vi pratade en stund. De var trevligt.
Ja, det var verkligen en händelserik helg för mig och även om jag nu sitter med en fruktansvärd muskelvärk i benen så har jag fått mersmak för nya äventyr!:)
Vid 2200 meter, molnen syns i horisonten
Bolasch, en ungersk vän
På toppen av Gerlach! 2456 meter
Så här stenigt var det den sista etappen samt här på toppen!
Dagen efter, berget Gerlach i fokus! Däruppe var vi dagen innan
Jag gick upp tidigt 06:00 för att ta tåget från Presov till High tatras 07:45. Vid tiotiden var vi framme vid målet.
Vi checkade in på vårat hostel, lämnade våra saker som inte behövdes för vandringen för att sedan köpa eventuell medhavande proviant. Kl 11:15 var vi redo och tog de första stegen upp mot toppen. Efter 45 min tog vi våran första rast. På denna etapp var lutningen grym, ialla fall för en person på 102 kilo men jag tror vi alla behövde vi vila. Bara 4timmar och 15 min kvar till toppen (ironi) så vi tog vårat pick o pack o vandrade vidare. Den första etappen bestod av skog, höga träd och stigar. Den andra etappen övergick till buskar och vi började vandra på sten. Den tredje etappen var det enbart sten, ingen bevuxen grönska.
Efter sisådär 1600m fick vi njuta av den första panorama utsikten och vädret var underbart. Strålande sol med blå himmel. Vi kunde se en helikopter flyga i jämhöjd med oss, den va så nära. Detsamma gällde de som satt i en sele med fallskärm, jag tror det kallas "paragliding" på engelska vilket var lika fascinerande när det gled omkring fram o tillbaks i närheten av oss.
När vi tog oss längre upp på berget var det en fantastisk känsla att se över horisonten och märka att vi vara ovanför molnen. Vi var tvunga och sätta oss ner och bara njuta och betratka upplevelsen eller vad jag verkligen menar, denna naturupplevelse.
Vid 2200 meter någonstans var jag fullständigt slut, benen värkte, huvudet värkte, jag kände mig svimfärdig men det var en bit kvar, ca 180 meter till toppen. Dessa sista 180 meter tog en timma att vandra uppför och inte för att jag var långsam och tog längre tid på mig, det var helt enkelt så jävla brant! Men jag röt till inombords att det här ska jag fixa. Jag kommer alltid ångra mig om jag ger upp och inte fixar det här. Så jag tog chansen, kanske den ända jag får att någonsin göra denna bestigning och fixade det. Ärligt talat var det rena jävla vilja att jag klarade de sista 20 minuterna.
Jag var tvungen att lägga mig ner och vila 10-15 min när vi nått toppen men när jag väl fått tillbaka orken reste jag mig upp och fan vad bra jag mådde, 2456m, fem timmars vandring, fan va jag e bra! Det var så jag kände! Vädret var fantastiskt, 25 grader sol och perfekt. Det gick att se ända till Polen från toppen. Vi avnjöt verkligen tiden där uppe, stolta över våran bedrift men än var det inte över. Vi skulle ta oss ner också och det tog sin tid dvs 3 timmar.
Klockan stod på 19:15 när vi kom ner till byn. Vi började våran lilla expidition kl 11:15 så efter 8 timmars vandring var vi tillbaks och det ända jag kunde tänka på var: fan vad vi förtjänar en öl nu!
Vi tog en snabbdusch och tog oss ner till stan för en pizza och öl. Vad vi däremot tidigare såg i fram emot, den kalla ölen och den fantastiska pizzan så var det ändå sängen som kallade på oss. Så vi gäspade oss igenom pizzan och ölen. Jag föll i säng som en fura efter en lång dag. Jag hade gått upp kl 6 på morgon och nu var den 1 på natten slagen. Jag somnade med ett leende på läpparna.
På söndagen tog vi en lift upp till en ny bergstopp (1800m) för att ännu en gång beskåda den vackra utsikten.
Jag drack en öl på på uteterassen och njöt av solen. De andra bestämde sig nämligen att vandra även här men jag bestämde mig för en öl. En trevlig slovakisk famlij satte sig vid mitt bord och vi pratade en stund. De var trevligt.
Ja, det var verkligen en händelserik helg för mig och även om jag nu sitter med en fruktansvärd muskelvärk i benen så har jag fått mersmak för nya äventyr!:)
Vid 2200 meter, molnen syns i horisonten
Bolasch, en ungersk vän
På toppen av Gerlach! 2456 meter
Så här stenigt var det den sista etappen samt här på toppen!
Dagen efter, berget Gerlach i fokus! Däruppe var vi dagen innan
Kommentarer
Trackback
